De flesta turister åker till Santorini, Mykonos, Kreta, Korfu eller Rhodos, men den grekiska arkipelagen har faktiskt inte mindre än 227 bebodda öar, var och en med sin alldeles speciella charm. Här har vi valt ut tio öar som bara väntar på att upptäckas!
Agistri, Saroniska öarna
Bäst för: en dagsutflykt från Athen
Den som besöker den grekiska huvudstaden kanske även vill ha möjlighet att besöka en ö? Pyttelilla Agistri ligger bara en knapp timme från Pireus med bärplansbåt (1,5 timme med färja). Båten lägger till i Skala, där de äldre invånarna spelar backgammon på uteserveringarna, och kaféerna serverar öns specialitet: grillad bläckfisk.
Här kan man bada på byns sandstrand, som kantas av halmparasoll, eller på den närbelägna klapperstenstranden Halikiada. Vill man komma ännu längre bort kan man hyra cykel och cykla längs västkusten, som skuggas av pinjer, ner till den vackra Dragonerastranden.

Sifnos, Kykladerna
Bäst för: vandring
Kors och tvärs över den förtjusande ön Sifnos löper vandringsleder – 19 tydligt skyltade leder om totalt 100 kilometer. Det finns vandringskartor, och lederna är färgkodade och graderade efter svårighetsnivå.
Några av de finaste lederna går till fantastiska stränder: från huvudorten Apollonia i inlandet kan man vandra söderut tvärs över ön till Platis Gialos – en remsa av gyllene sand i en skyddad vik – eller sydvästerut till Vathistranden.

Antiparos, Kykladerna
Bäst för: campingfantaster
När det är sommar i Grekland finns det få saker som slår att sova i tält nära stranden.
En av de bästa campingplatserna ligger på Antiparos, och får skugga från cederträd och bambu. Campingplatsen är väldigt omtyckt av mer alternativa grekiska ungdomar, och var på 1970-talet en tillflykt för hippies och andra drömmare. Campingen som vetter mot en strand (där det är tillåtet att bada naken) har moderna duschar, servicebutik och en restaurang som serverar hemlagad mat.
Men inte alla på Antiparos sover under bar himmel – exempelvis äger den amerikanska skådespelaren Tom Hanks en villa här.

Koufonissi, Kykladerna
Bäst för: det turkosa havet
De vita stränderna på lilla Koufonissi övergår i kristallklart vatten i otroliga blå och smaragdgröna nyanser. Det varma och grunda vattnet är perfekt för barnfamiljer.
Man kan promenera runt hela den lilla ön, som bara har 366 bofasta invånare, på några timmar, och passera stränderna Foinikas, Fanos, Italida och Pori på vägen. Förr i tiden levde öborna av sjöröveri – i dag har de fler båtar per capita än några andra grekiska öbor, men dagens båtar är för fiske snarare än för rövartåg.

Amorgos, Kykladerna
Bäst för: dykning
Den som har sett den franska kultfilmen Det stora blå (1988) är redan lite bekant med Amorgos undervattensliv.
Filmen berättar historien om två vänner och rivaler, och följer deras fridykningsexpeditioner i fantastiska undervattensbilder. Stora delar av filmen spelades in utanför Agia Anna-stranden på Amorgos, nedanför bergsklostret Panagia Hozoviotissa.
Dykcenter på ön arrangerar utflykter för dykare både med och utan tuber till grottor, undervattensmurar, gamla bauxitbrott och till Manina 3, vraket efter ett fartyg som sjönk här 1981.

Folegandros, Kykladerna
Bäst för: romantik
Öar har ett särskilt romantiskt skimmer, och just Folegandros är något i särklass.
Ön som ligger i den södra utkanten av Kykladerna, i närheten av Santorini, har vilt och bergigt landskap, med dramatiska klippor som störtar ner i havet. Den största orten, Chora, är en skock fyrkantiga, vitkalkade hus som är uppförda runt en borg från 1200-talet och övervuxna av bougainvillea och hibiskus.
Härifrån går det gångstigar till två andra byar och flera lugna stränder, liksom till den storartade vita Panagiakyrkan, som klättrar uppför klippväggen och bjuder på enastående utsikt i solnedgången.

Alonissos, Sporaderna
Bäst för: naturen
Avlägsna öar, som ligger långt från den moderna världen, är ofta en tillflykt för sällsynta djur. Hela Alonissos med sina pinjeskogar och olivlundar, och sina ytterligare sex pyttesmå öar i de lugna vattnen utanför, är en marin nationalpark.
Här lever den fridlysta munksälen (Monachus monachus), delfin och sällsynta arter av skarv och mås. Besökare kan följa med på en organiserad båttur för att titta på det marina djurlivet, eller utforska landskapet till fots, på skyltade vandringsleder.

Chios, Södra Sporaderna
Bäst för: naturmedicin
Chios är en grön och klippig liten ö med lång kolonialhistoria. Men ön är kanske mest känd för tillverkningen av mastix, en aromatisk kåda som utvinns från trädet med samma namn (Pistacia lentiscus på latin), som har odlats på Chios i tusentals år. Chiosborna använde kådan för att göra rent tänderna, och redan på 300-talet f.Kr. upptäckte Hippokrates att kådan hade en positiv inverkan på matsmältningen.
I dag använder lokalborna mastix för att smaksätta den kryddiga likören Mastika, som ger fräsch andedräkt och är en populär dryck efter middagen. Sedan 2016 finns det ett helt museum här tillägnat mastixkådan.
På Chios ligger även de världsarvslistade klostren Dafni, Hosios Loukas och Nea Moni.

Kalymnos, Dodekanesiska öarna
Bäst för: klättring
Extremsportare lockas av dramatiska landskap, och Kalymnos med sitt karga och bergiga inland kan erbjuda några av de mest utmanande klättringarna i Europa.
Det finns 80 klipptoppar och runt 2300 leder, som är graderade efter det franska systemet. En av de mäktigaste platserna är Grande Grotta, som har ett imponerande överhäng.
Den årliga klättringsfestivalen på Kalymnos hålls i oktober, då sommarhettan har avtagit, men det fortfarande är tillräckligt varmt i havet för att man ska kunna bada.

Patmos, Dodekanesiska öarna
Bäst för: bibliska upplevelser
Enligt legenden skrev aposteln Johannes Uppenbarelseboken i en grotta på den lilla isolerade ön Patmos, dit han skickats i exil år 95 e.Kr.
Man kan besöka den så kallade Apokalypsgrottan, där man även kan se sprickan i berget genom vilken Gud ska ha talat till Johannes. Grottan ligger halvvägs mellan Skala och den medeltida byn Chora. Johannesklostret från 1000-talet, byn Chora och Apokalypsgrottan är alla upptagna på Unescos lista över världsarv.
